Jag saknar allt men vågar ingenting

Publicerat: / Alla mot alla

Jag önskar att min ork kunde komma tillbaka. Jag vill inte vara konstant tom och likgiltig eller likgiltig och tom fast överemotionell utan att kunna känna det som är viktigast; själen och hjärtat.

Jag är trött på att allt är svart eller vitt, sant eller falskt, ont eller gott, världens bästa eller världens sämsta.
 
Det finns inte några mellanting oavsett vad det gäller utan alltid, alltid, alltid är det enda jag känner i precis alla sammanhang intensivt älskande eller intensivt hatande. Det totalförstör en, bränner ut varenda atom i sinnet.
 
Hade jag haft någon liten gnutta självförtroende så hade jag letat vänner, hittat på roliga saker och "levt" lite grand. Gjort som allihop säger "lev medan du är ung."
Men jag har inget självförtroende, jag vågar inte leta vänner. Ingen hade velat ha mig i sin närhet och jag skulle bara skämma ut mig ännu mer. Jag är inte värd någon.
Så därför stannar jag i min ensamhet fastän jag inget annat vill än att ha någon att prata med, skratta och andas tillsammans med. De få gånger genom livet någon har börjat närma sig har jag alltid tvingats dra mig undan eftersom jag inte vill att de ska se mer utav det jag gömmer inuti, utav monstret. Jag vill bespara dem den plågan och eftersom jag ändå inte är värdig deras närvaro eller tid, och absolut inte deras omtanke så är det inte mer än rätt att de får leva vidare utan mig.

Jag har aldrig vetat vem jag är och jag har aldrig gett upp jakten på svaret. Men tids nog brinner även den lågan ut. Efter över tjugo år i livet med detta sökande känns det hopplöst att någonsin få veta vem jag är.
borderline personlighetsstörning, emotionellt instabil personlighetsstörning, ips, dissociativ identitet, dissociation, identitets störning, identitetsstörning, borderline ensamhet, borderline personlighet relationer

Konst med en historia bakom sig

Publicerat: / Runtomkring
 
 
 
Jag älskar Deviantart.
Det finns så många begåvade konstnärer och alltid något som tilltalar en. Själv älskar jag det mörka, dova, dekadenta, sköra och fragmenterade. En gång i tiden kunde jag också förmedla min inre smärta via kreativiteten, men desto sämre jag mådde desto mindre klarade jag av. Orken fanns inte någonstans att hitta.
Men det finns andra som klarar det desto bättre, bland annat den konstnär som gjort bilderna ovan.
De är tagna ifrån en fantastiskt duktig man som kallar sig Judas
Klicka här för att komma till Judas galleri.

Någonting produktivt

Publicerat: / Vardagsbrus
Imorgon åker jag till Göteborg ett par timmar. Det ska vara 31 grader och i stort sett vindstilla så jag kommer inte alls vara glad. Hur pinsamt är det inte att gå runt som en svettrinnande idiot? Förhoppningsvis blir det okej ändå.

Huvudsakligen åker jag iväg då jag ska besöka Eds kroppskonst för att göra två stycken piercingar. Tänkte även passa på att fråga vad de kan tänka sig priset kan bli för den tatuering jag vill göra näst. Jag har lite ont om pengar nu och antagligen ett bra tag framöver men det kan vara trevligt att åtminstone veta ett cirka pris.

Jag längtar till hösten och mildare väder, höstkläder och det dekadenta som årstiden medför. Det är en bra tid på året.


- Vad gör man om inte orkar andas längre?

Jag viskar ljuvt med fastetsad blick:

- Du tar ett djupt andetag och känner efter ordentligt ifall andetagen är något du kommer sakna.

Jag känner hur hennes lungor fylls till max och hur skärvorna av själen instängt skvalpar runt i venerna.

- Men om jag inte skulle sakna dem då?

Jag böjer mig fram och kysser henne ömt över pannan.

- Då vet du att du inte behöver andas längre.

Follow on Bloglovin