Överdos, sjukhus och så.

Publicerat: / Mörkret inuti
 
Har noll ork att skriva särskilt mycket. Men jag tog en rejäl pillercoctail och denna gången (ironiskt nog) ville psyk lägga in mig. Mest för att personalen på mitt boende inte ville stanna och vaka över mig så jag inte skulle få andningsstillestånd under natten.
5 dygn blev de i alla fall. Har fortfarande kvar seghetern och trötthen.
Träffade den snälla psykläkaren i alla fall som pratat med min läkare i öppevården så hon ska ringa imorogn och disskutera mottagningsbyte och medicin.
Och efter ETT år av tjat har min läkare (trots att hon gång på gång på gåg lovat) inte skrivit in Stesolid som vidbehovsmedicin i min medicinlista vilket resulterade i att jag skar mig på avdelningen och fick sy.

Nu måste jag lägga mig tidigt, ska upp tidigt och hjälpa min syster att packa inför flytt.
Ha det fint.

Vi är så många fler

Publicerat: / Mörkret inuti

Glädjerus existerar inte för mig

Publicerat: / I himlen får jag frid
Och alltså nej, jag orkar bara inte. Jag är less på allt, rädd för allt, beredd på allt, hatar allt, hatar mig, mig, mig, äckel.
 

I veckan kommer jag förhoppningsvis få trevliga brev med preparat som kan få det eviga mörkret att skingra sig en stund. Vad ska man annars göra när psykiatrin vägrar skriva ut medicin? Jag behöver det och om de är så idiotiska att de inte har hjärta att bistå med någonting överhuvudtaget så har jag faktiskt inget annat val än att skaffa på egen hand. Jag kvävs inifrån och det är hemskt, kemikalierna får mig att andas.


En otroligt dålig nackdel gällande att ta tabletter eller dricka alkohol när man ständigt är ensam och kanske blir jätteuppåt och glad för en gångs skull av piller eller sprit är att det snabbt vänder om man inte kan uttnyttja det. Att wonderland blir till hell on earth just för att all positivitet blir kvävd utav ensamheten. Alla "hej och hå, pepp, pepp, pepp!" blir inom loppet av två minuter snabb ett ihävande utav all sprit och alla tabletter man har och därefter vaknar man på intensiven.
 
 
Det är tragiskt att det blir så, att all glädje som kommer in i systemet dör med en gång. Hade jag haft någon att umgås med och vara glad ihop med hade det inte varit några problem, hade jag haft någon att hålla mig sällskap bara via nätet eller vad som helst så hade det inte varit några problem. Men när man bara sitter ensam och stirrar på en datorskärm så är det inte konstigt att glädjen vänder och blir till extrem ångest just för att det är då man verkligen känner hur starkt ensamheten verkligen svider.
borderline personlighetsstörning, emotionellt instabil personlighet, borderline missbruk, självmordsblogg, flerpersonlighetsstörning, dissociation, dissociativ identitet, lunarsky.blogg.se 
Om jag varit fin och social hade jag kunnat gå ut på krogen i mitt pillerglada tillstånd men det vågar jag inte. Jag hade blivit utskrattad och hånad, "haha fyfan vilken ful brud, kolla!" och så hade de säkert påpekat att jag är ensam och inte en enda hade kommit fram och pratat med mig och jag tror att det hade vänt till monsterångest då också.
Hade jag däremot varit snygg och haft någon social kompetens hade det hela varit en helt annan femma. Jag hade säkert kunnat prata med hur många som helst och mina kemikalier hade blivit ännu mer förstärkta utav att jag hade kunnat ha roligt på ett rent socialt plan också.
självmord borderline, borderline självmord, borderline självhat, borderline ensamhet, depression blogg, psykiskt instabil, depression missbruk, psykiatrin ger upp, psykiatrin gav upppsykiatrin har gett upp, psykiatrin gav upp hoppet 
Man får väl drömma. Det är komplicerat oavsett, för nu när breven hamnar i brevlådan så vill jag kunna använda innehållet i dem men samtidigt vet jag hur hemskt jag kommer må bara för att jag är ensam. Så jag vet inte, kanske borde jag spara undan dem, lägga lager på lager och den dagen (som aldrig kommer) jag kanske får en vän skulle jag kunna ta ett par stycken och vara glad just då, och resten skulle sparas vidare till sista dagen i mitt liv.

Allting är så himla dumt jämt. Oavsett vad man gör så finns det hinder i vägen och konsekvenser för allt. Idiotliv.
psykiatrin vägrar ge vård, självmordsbenägen, svårt psykiskt sjuk, självmordsförsök, borderline självmord, flerpersonlighetsstörning, flerpersonlighet, multipel personlighet, borderline relationer, identitetsstörning, borderline ensamhet, borderline personlighet relationer

Tidigare inlägg

- Vad gör man om inte orkar andas längre?

Jag viskar ljuvt med fastetsad blick:

- Du tar ett djupt andetag och känner efter ordentligt ifall andetagen är något du kommer sakna.

Jag känner hur hennes lungor fylls till max och hur skärvorna av själen instängt skvalpar runt i venerna.

- Men om jag inte skulle sakna dem då?

Jag böjer mig fram och kysser henne ömt över pannan.

- Då vet du att du inte behöver andas längre.

Follow on Bloglovin