Överdos, sjukhus och så.

Publicerat: / Mörkret inuti
 
Har noll ork att skriva särskilt mycket. Men jag tog en rejäl pillercoctail och denna gången (ironiskt nog) ville psyk lägga in mig. Mest för att personalen på mitt boende inte ville stanna och vaka över mig så jag inte skulle få andningsstillestånd under natten.
5 dygn blev de i alla fall. Har fortfarande kvar seghetern och trötthen.
Träffade den snälla psykläkaren i alla fall som pratat med min läkare i öppevården så hon ska ringa imorogn och disskutera mottagningsbyte och medicin.
Och efter ETT år av tjat har min läkare (trots att hon gång på gång på gåg lovat) inte skrivit in Stesolid som vidbehovsmedicin i min medicinlista vilket resulterade i att jag skar mig på avdelningen och fick sy.

Nu måste jag lägga mig tidigt, ska upp tidigt och hjälpa min syster att packa inför flytt.
Ha det fint.

- Vad gör man om inte orkar andas längre?

Jag viskar ljuvt med fastetsad blick:

- Du tar ett djupt andetag och känner efter ordentligt ifall andetagen är något du kommer sakna.

Jag känner hur hennes lungor fylls till max och hur skärvorna av själen instängt skvalpar runt i venerna.

- Men om jag inte skulle sakna dem då?

Jag böjer mig fram och kysser henne ömt över pannan.

- Då vet du att du inte behöver andas längre.

Follow on Bloglovin