Stressen tar ut sig på hyn igen
Publicerat: / Mörkret inuti
Planer för helgen: Redlöst drickande, sedvanligt i avsaknad av sällskap (för när man inga vänner har så blir det så) och massor utav fåniga tonårskomedier, B-skräckisar och filmer med mys-faktor. Och så måste jag låta bli att äta upp allt jag har på en och samma dag, det här överätandet har pågått i över en och en halv månad och driver mig till vansinne...
Min hy har startat ett inbördeskrig, det är porer mot porer och huden har tagit stor krigsskada. Vill bara dra en påse över huvudet och inte behöva visa mig för någon tills det går över.
Ryggen är katastrofbombarderad utav orenheter i massiva storlekar och mindre acne den med, men det är ingen som ser den så det känns mer okej, men när man har en svärm utav massiva finnar ifrån ingenstans plus förstorade porer och plitor så är det en mardröm.
Jag skäms redan med varenda förmåga jag har att skämmas med över mitt utseende och nu med det här vet vet jag inte vart jag ska ta vägen...
Hade jag inte varit lite småberusad så hade min slaktarångest (som just nu är lite bedövad tack vare vin) haft en effektiv natt i självskadande banor. Jag är äcklig, vidrig och numer finnig som en stereotypisk 15-årig hormontickande kille i en serietidning. Jag finner inga ord för denna vederväriga existens.
Min hy har startat ett inbördeskrig, det är porer mot porer och huden har tagit stor krigsskada. Vill bara dra en påse över huvudet och inte behöva visa mig för någon tills det går över.
Ryggen är katastrofbombarderad utav orenheter i massiva storlekar och mindre acne den med, men det är ingen som ser den så det känns mer okej, men när man har en svärm utav massiva finnar ifrån ingenstans plus förstorade porer och plitor så är det en mardröm.
Jag skäms redan med varenda förmåga jag har att skämmas med över mitt utseende och nu med det här vet vet jag inte vart jag ska ta vägen...
Hade jag inte varit lite småberusad så hade min slaktarångest (som just nu är lite bedövad tack vare vin) haft en effektiv natt i självskadande banor. Jag är äcklig, vidrig och numer finnig som en stereotypisk 15-årig hormontickande kille i en serietidning. Jag finner inga ord för denna vederväriga existens.
