Även inbitna lögnare har sin charm

Publicerat: / Alla mot alla
Jag stal något du ändå ville ge mig
Försökte älska det jag tog
Men ärligheten, respekten, kärleken bara dog

 

Jag saknar allt men vågar ingenting

Publicerat: / Alla mot alla

Jag önskar att min ork kunde komma tillbaka. Jag vill inte vara konstant tom och likgiltig eller likgiltig och tom fast överemotionell utan att kunna känna det som är viktigast; själen och hjärtat.

Jag är trött på att allt är svart eller vitt, sant eller falskt, ont eller gott, världens bästa eller världens sämsta.
 
Det finns inte några mellanting oavsett vad det gäller utan alltid, alltid, alltid är det enda jag känner i precis alla sammanhang intensivt älskande eller intensivt hatande. Det totalförstör en, bränner ut varenda atom i sinnet.
 
Hade jag haft någon liten gnutta självförtroende så hade jag letat vänner, hittat på roliga saker och "levt" lite grand. Gjort som allihop säger "lev medan du är ung."
Men jag har inget självförtroende, jag vågar inte leta vänner. Ingen hade velat ha mig i sin närhet och jag skulle bara skämma ut mig ännu mer. Jag är inte värd någon.
Så därför stannar jag i min ensamhet fastän jag inget annat vill än att ha någon att prata med, skratta och andas tillsammans med. De få gånger genom livet någon har börjat närma sig har jag alltid tvingats dra mig undan eftersom jag inte vill att de ska se mer utav det jag gömmer inuti, utav monstret. Jag vill bespara dem den plågan och eftersom jag ändå inte är värdig deras närvaro eller tid, och absolut inte deras omtanke så är det inte mer än rätt att de får leva vidare utan mig.

Jag har aldrig vetat vem jag är och jag har aldrig gett upp jakten på svaret. Men tids nog brinner även den lågan ut. Efter över tjugo år i livet med detta sökande känns det hopplöst att någonsin få veta vem jag är.
borderline personlighetsstörning, emotionellt instabil personlighetsstörning, ips, dissociativ identitet, dissociation, identitets störning, identitetsstörning, borderline ensamhet, borderline personlighet relationer

Jag ska slå dig med häpnad

Publicerat: / Alla mot alla
Jag har en plan, eller snarare en plan som är väldigt otrovärdig att jag faktiskt vågar genomföra.
I min plan är jag totally gorgeous och åker ner till min gamla bekantas favoritkrog. Jag skulle sitta och spana på honom bakom ryggar och huvuden likt ett rovdjur på savannen, på jakt efter sitt byte.
Jag skulle studera honom utan att märkas av och när stunden känns rätt skulle jag gå förbi honom och medvetet fast utan att se tillgjort ut göra något utav mina karaktäristiska drag synligt precis när han har ögonen på mig och han skulle förvånat utbrista "Hej?!" för att han inte alls förvänat att se mig där.
Jag skulle spela förvånad och lite generad och han skulle följa med ut på en cigarett i den höstkyliga kvällen. Sedan skulle jag spendera hela kvällen med att försöka förföra honom och få honom i säng.
Inte för att jag vill ha honom, utan bara för att se hur villig han skulle vara och om jag skulle kunna klura ut någonting om ifall han någonsin brytt sig om mig.

Min önskan är att han har brytt sig, att det aldrig var en lögn. Och med den vetskapen skulle jag kunna må lite bättre av att jag en gång kunnat intressera någon, att jag som är så vidrig kunnat vara den som lockar någon från mitt förflutna i säng.
Jag är alltid så splittrad, men om jag kunde genomföra min plan så hade jag kunnat känna någon slags känsla av makt. Jag hade fått svar, jag hade varit giftig och syndig och jag hade kunnat stänga det kapitlet av mitt liv för jag hade inte behövt undra längre.

Men jag skulle aldrig kunna bli totally gorgeous och då är det kört. Ingen vill se på eller prata med någon som är så ful som jag. flerpersonlighetsstörning, flerpersonlighet, multipel personlighet, borderline relationer, borderline personlighetsstörning, emotionellt instabil personlighetsstörning, ips, dissociativ identitet, dissociation, identitets störning, identitetsstörning, borderline ensamhet, borderline personlighet relationer

Tidigare inlägg

- Vad gör man om inte orkar andas längre?

Jag viskar ljuvt med fastetsad blick:

- Du tar ett djupt andetag och känner efter ordentligt ifall andetagen är något du kommer sakna.

Jag känner hur hennes lungor fylls till max och hur skärvorna av själen instängt skvalpar runt i venerna.

- Men om jag inte skulle sakna dem då?

Jag böjer mig fram och kysser henne ömt över pannan.

- Då vet du att du inte behöver andas längre.

Follow on Bloglovin