Det här är varje dag, året om


Publicerat: / Mörkret inuti
Jag sitter på hallgolvet och har Lo liggandes med huvudet i mitt knä.
Hon vänder ansiktet uppåt och ler för nu har hon fått en tanke som fyller hela huvudet med sång.
- Baby tell me what it's like in the sky, säger hon melodiskt och oskuldsfullt.
Jag skruvar av korken på det billiga vinet och för flaskan mot läpparna innan jag svarar:
- Det får vi reda på tillsammans en dag, hjärtat.

I hörnet intill köket står S och hånfnyser åt oss med en äckligt road blick. Både jag och Lo vet att varje ord och tanke vi har är som en öppen låga eller ett djupt och oändligt stort hav. Man kan när som helst få betala ett högt pris om man inte passar sig.
Jag tittar snabbt ner på Lo för att se om hon blivit orolig av S. Hon märker av min blick och försöker skåda in i mig på samma sätt jag synar henne.
- Jag är rädd för S, säger hon med en sprucken röst.
Och det är vi, det har vi alltid varit.
Jag sneglar motbjudande åt S håll när jag hör hur hon skrattar på ett perverst och halvstönande sätt. Jag vet att hon njuter av att veta hur mycket vi räds och avskyr henne.

- Såså darlings ni gör mig alldeles upphetsad här borta. Och jag älskar det.
Men om ni ursäktar mig så har E blockerat mig alldeles för starkt och jag kan inte få något kul inatt heller. Om inte E känner för att släppa lite på muren förstås?
Hon ler perverst åt mig och jag skakar abrupt på huvudet.
- Aldrig i livet att jag gör det frivilligt! väser jag åt henne.

S putar fejkat sorgset med läpparna och gnuggar bort en låtsastår ifrån ögonvrån. Bakifrån örat drar hon fram en cigarett och den svarta röken ifrån hennes lungor fyller lägenheten med ångest. Hon håller upp cigaretten framför ansiktet och gör böljande rörelser med vänsterhanden i röken och ler åt resultatet.

- Du vet, babycakes, i slutänden vinner jag alltid ändå och ärligt talat så.... föredrar jag nästan att du försöker stoppa mig. Det blir alltid så mycket roligare att se dig extra förtvivlad och sårbar när du kämpat så hårt och länge för att hålla mig undan. Det är godis för själen, mmmm.
Lo reser sig upp ifrån golvet och skriker ilsket:
- Du har inte ens en själ!

S slickar sig lätt över läpparna med sina ögon fastspärrade i Lo's och svarar med en slängkyss;
- Jag vet darling, jag vet.
flerpersonlighetsstörning, flerpersonlighet, multipel personlighet, borderline relationer, borderline personlighetsstörning, emotionellt instabil personlighetsstörning, ips, dissociativ identitet, dissociation, identitets störning, identitetsstörning, borderline ensamhet, borderline personlighet relationer


Namn :: Alias

WWW: : URL

Det här vill jag kommentera om "Det här är varje dag, året om":

Vill du spara dina uppgifter till nästa besök?



Till bloggens startsida



- Vad gör man om inte orkar andas längre?

Jag viskar ljuvt med fastetsad blick:

- Du tar ett djupt andetag och känner efter ordentligt ifall andetagen är något du kommer sakna.

Jag känner hur hennes lungor fylls till max och hur skärvorna av själen instängt skvalpar runt i venerna.

- Men om jag inte skulle sakna dem då?

Jag böjer mig fram och kysser henne ömt över pannan.

- Då vet du att du inte behöver andas längre.

Follow on Bloglovin